Det längsta ordet på finska

Att tungomål lånar mening ifrån varandra förmå lära oss en samt annat ifall hur talarna från språken förhåller sig mot varandra kulturellt samt politiskt. på grund av svenskans sektion anar oss en antal mer alternativt mindre överlappande skikt från lånord ifrån latinet, lågtyskan, franskan, högtyskan samt engelskan, tillsammans grekiskan vilket en slags joker.

oss skönjer denna plats världshistoriska svängningar liksom lett mot för att oss övergivit gamla långivare mot förmån på grund av nyare.

Ingen aspiration, ingen tonaccent inom finlandssvenskan

Finskan äger även, direkt alternativt omväg, hämtat mening ifrån ovannämnda tungomål, vartill kommer enstaka massiv mängd lån ifrån svenskan.

Detta existerar förstås ej ägnat för att förvåna; land i norden samt landet fanns en samt identisk nation inom åtminstone 600 kalenderår, samt även efter 1809 besitter svenskan spelat enstaka massiv roll inom storfurstendömet samt senare republiken. självklart besitter även finskan påverkat svenskan, dock denna inverkan gäller främst finlandssvenskan.

inom den svenska likt talas öster ifall Ålands ocean saknas mot modell nästan helt den tonaccentskillnad likt fullfölja för att sverigesvenskar äger olika uttal inom nubben ’småspiken’ samt nubben ’supen’. Vidare uttalas finländskt p, t, k utan aspiration – liksom inom spanska – medan inom stort sett läka landet existerar noga tillsammans med den var lilla luftpusten då nämnda ljud står inom start från mening.

(En stockholmare förmå alltså blåsa ut ett tändsticka genom för att yttra ”pant”, medan helsingforsaren ej klarar från tricket oavsett angående denna existerar svensktalande alternativt talar finska samt översätter detta mot ”pantti”.) Man förmå även notera för att finländaren gärna besitter en velariserat, ”mörkt”, l i mening såsom kalla samt guld.

karuse

(”Mörkt” l är något annat än ”tjockt” l, liksom finns inom dialekter inom båda länderna inom mening liksom blå och skål samt även inom gård ifall dialekten existerar välbevarad. inom Satakunta, var detta ej längre talas svenska inom någon större utsträckning, ligger ön Svärdsö, vars finska namn Svälssöö skvallrar ifall för att den försvunna svenska dialekten ägde tjockt l.) Finskan besitter även bidragit tillsammans med lånord samt grammatiska influenser mot dem östsvenska varieteterna.

Ett tiotal finska lånord

Till sverigesvenskan äger sådana fennicismer ej nått, förutom möjligen en tiotal lånord.

en omdiskuterat mening existerar finskans ålderdomliga repo vilket eventuellt ligger på baksidan svenskans räv. oss noterar för att dem västgermanska språken äger dem helt annorlunda fox och Fuchs, därför nog är kapabel man tänka sig för att dem gamla nordborna lånat in repo, speciellt ifall oss betänker för att detta inom genitiv heter revon.

Bland dem mer allmänt erkända lånen ifrån finska mot svenska återfinns känga av kenkä ’sko’, hyvens från hyvä ’bra’, kola ’dö’ från kuolla, pojke av poika, pörte från pirtti, pjäxa av pieksu samt rappakalja från rapakalja.

Denna skrivelse fokuserar dock vid svenska lånord inom standardfinskan.

detta existerar visserligen roligt inom sig för att titta vilka dessa är kapabel tänkas existera, dock detta riktigt intressanta tillsammans dem existerar vilket man vid köpet lär sig angående dem inblandade språken. inom vissa mening existerar detta finskan vilket besitter vridit samt bankat vid orden på grund av för att ett fåtal mot en godtagbart finskt uttal – stol heter vid finska tuoli –, ibland existerar detta inom stället svenskan vilket slirat iväg vid irrfärder medan finskan tagit detta lugnt samt fint – därför heter detta vid finska ännu kuningas (av kuningaz)medan detta inom svenska äger eroderats mot kung.

(Det denna plats tillsammans med svenska lånord bör tas tillsammans med ett nypa krydda.

Kuningas är en därför gammalt lån för att detta snarare kom ifrån urnordiska alternativt mot samt tillsammans urgermanska än ifrån svenska, samt flera från dem ”svenska” orden såsom diskuteras nedan kommer ursprungligen ifrån andra tungomål, dock svenskan besitter då fungerat likt förmedlare.)

Vokalinskott inom slutet från finska ord

Många äger nog enstaka emotion från för att finska mening ofta ser ut liksom svenska mening tillsammans med en tillagt -i.

Suomalaisinta sanaa etsimässä där Dieter går in för att titta närmare på det finska språket – vad signalerar vi finländare till exempel med ord och uttryck som puheripuli eller kakista ulos? Hur ska man tolka ett ord som perusvitutus eller känkkäränkkä?

detta existerar förstås enstaka grotesk överdriven, dock stämmer korrekt utmärkt vid mening såsom apelsin, sirap, vin, hummer, munk, polis, sill samt typ,vilka inom finsk språkdräkt blivit appelsiini, siirappi, viini, hummeri, munkki, poliisi, silli samt tyyppi.

Ibland får man förstås hålla en extra synorgan vid betydelsen: huusi är ej vilket bostad likt helst, utan snarare en dass.

Ibland existerar detta inom stället -a likt får agera tilläggsvokal. Detta äger gjort citron, kummin, lejon och russin till sitruuna, kumina, leijona samt rusina.

Varför vokalkvaliteten växlar vid detta sätt bör nog förklaras tillsammans enstaka kombination från språkmodehistoriska samt grammatiska faktorer.

Vad lär detta oss ifall finska? Jo, för att detta existerar en tungomål likt ej existerar sålunda förtjust inom mening såsom slutar vid konsonant; detta existerar ej förbjudet, liksom oss sett vid vid kuningas, dock detta termen äger å andra sidan riktig krånglig böjning.

Slänger man dit ett slutvokal vinner man fördelen för att detta blir enklare för att inlemma detta nya termen inom böjningssystemet.

(Källan: http://www

Fonologiska finsmakare kallar liknande på denna plats vokalinskott likt sker inom slutet från mening till paragoge.

Hur sittmöbel blev tuoli

Det finns enstaka sektion drag inom finskans språkljud vilket klart skiljer den ifrån svenska – samt övriga indoeuropeiska tungomål. detta inledande draget existerar besläktat tillsammans motviljan för att äga konsonanter inom ordslut: flera dialekter från finska äger inom princip haft totalförbud mot för att äga mer än ett isolerad konsonant inom ordbörjan.

Därför äger svenska mening vilket glas, skruv, Stockholm, klister samt stall i låntagarledet kommit för att varma lasi, ruuvi, Tukholma, liisteri samt talli. oss fonologer kallar denna process klusterreduktion.

Låt oss betrakta termen stol.

detta behövs ett sektion fantasi på grund av för att uppleva igen detta inom sin finska utgåva tuoli. termen äger alltså både genomgått klusterreduktion, då detta start s ströks, samt paragoge, då i lades mot vid slutet. Då återstår för att förklara uo.

Det längsta ordet i finskan är: kaksitariffikolmivaihevaihtovirtakilowattituntimittari, där det finns 54 bokstäver

då stol en gång lånades uttalades vokalen ungefär liksom en å idag. detta bör ej äga varit något bekymmer på grund av finskan, dock inom en senare skede äger detta såsom skulle behärska äga skrivits oo diftongerats mot uo, såsom inom domare och Tomas, vilket vid modern finska heter tuomari och Tuomas.

en liknande, dock historiskt mer komplicerad, samband antas finnas mellan Roslagen och Ruotsi ’Sverige’. (På estniska heter detta ännu Toomas och Rootsi.)

Fler klusterreduktioner – kombinerat tillsammans med vokaltillägg – ser oss då oss jämför spel, fläsk samt knapp med sina finska avkomma peli, läski (i betydelsen ’fett’) respektive nappi.

Ingen skillnad mellan p/b, t/d, k/g samt f/v

Det andra påfallande draget inom finskans ljudlära existerar för att stämbandston ej existerar distinktivt, vilket inom klartext innebär för att man ej fullfölja skillnad mellan p/b, t/d, k/g alternativt f/v.

info/02

(Delvis gäller specialregler på grund av d, dock detta bortser oss ifrån här.) Detta äger medfört för att post, bank, tull, dill, kopp, gummi, vals samt fil inom grannspråket heter posti, pankki, tulli, tilli, kuppi, kumi, valssi samt viili.

detta sistnämnda termen betecknar alltså enstaka mjölkprodukt; inom redskapsordet fil äger resultatet inom stället blivit viila. Efter fonologisk anpassning samt tillägg från verbändelsen –ta äger diska fått skepnaden tiskata. Man är kapabel även nämna pormestari från borgmästare.

Det existerar ej blott inom start från mening ett sådan avtoning sker: peti, muki samt Sipoo tillsammans med idel tonlösa konsonanter inom mitten kommer ifrån svenska bädd, mugg samt Sibbo.

Att det finska ordet appelsiini kommer från apelsin är inte svårt att se, men att tuoli har sitt ursprung i svenskans stol är inte självklart

Noteras kunna för att konsonantlängden hos dessa konsonanter försvinner (gg blir alltså k).

F blir v alternativt hv

Ytterligare lite mer spännande existerar detta möjligen tillsammans f. inom start från mening besitter detta alltså typiskt övergått mot v, likt inom väri från färg, dock inne inom mening får oss inom stället detta fascinerande hv.

Svenskans f brukar beskrivas liksom ett tonlös labiodental, vilket betyder för att stämbanden ej skakar samt för att man biter sig inom underläppen. Då finskan säger nej mot detta ljud besitter detta ordmedialt lösts genom för att ljudet splittras inom numeriskt värde halvor, var h-delen tar grabb ifall tonlösheten (eftersom v existerar tonande), medan v får sköta den labiodentala angripen (alltså läppbitandet).

Sålunda heter kaffe, soffa samt toffel på finska kahvi, sohva samt tohveli. Sedan besitter oss ju skönheter likt pihvi samt puhveli som kommer ifrån biff och buffel! Jag måste även nämna huilata ’vila’, var oss tillsammans hjälp från en extragammalstavat hwila anar hur en halvvokaliskt svenskt [w] kom för att ingå vilket den en komponenten inom den finska diftongen [ʊɪ].

(Det svenska h-ljudet äger inom denna position försvunnit ur standardspråkets uttal – var detta även slutligen utrangerades ur stavningen ifrån samt tillsammans 1906 –, dock lever dialektalt kvar inom form eller gestalt från [k]. Närpesiskt kvit i stället på grund av vit – från äldre hwit/hvit – existerar en vän sådant fall.)

Korppu och bortglömda svenska böjningsformer

Hittills besitter oss tittat vid mening vilket lär oss något angående hur finskan fungerar.

idag bör oss dyka ned inom ett assemblage mening vilket avslöjar saker ifall äldre svensk substantivböjning. Betrakta nästa ord: piippu, katu, korppu, lankku samt ruukku. Efter lite eftertanke kommer oss fram mot för att dem kommer från svenskans pipa, gata, skorpa, planka samt kruka.

To make a multisyllabic story short, the quest continues, and we finally arrive at the following 61-character creation, widely accepted as the longest Finnish word (drum roll, please): lento­kone­suihku­turbiini­moottori­apu­mekaanikko­ali­upseeri­oppilas

dock varför slutar dem ej vid a som exempelvis ankka samt uurna? Jo, orden existerar inlånade beneath ett tidsperiod då svenskan ägde en bevarat kasussystem. en substantiv böjdes inom nominativ, ackusativ, dativ samt genitiv beroende vid vilken roll termen ägde inom den aktuella meningen: häster (nominativ), häst (ackusativ), hästi (dativ), hästs (genitiv).

Somliga substantiv – dem brukar kallas på grund av svaga – ägde lite enklare böjning, därför för att detta inom nominativ hette pipa och inom samtliga övriga kasus pipu. Beroende vid tidsperiod samt dialekt fanns detta enstaka växling mellan -u och -o, vilket ännu är kapabel spåras inom ladugård samt kvinnofrid.Vi kunde alltså vandra omkring samt äta skorpu samt spika fast enaplanko, samt finskans katu känner oss igen inom vårt bevarade gatukorsning.

Anledningen mot för att finskan ej lånade in nominativformen, liksom är kapabel betraktas likt grundform, utan inom stället valde den således kallade oblika formen hänger rimligen ihop tillsammans med för att -u/-o-formerna plats dem maximalt frekventa. Fler sådana inlånade böjda former existerar matto, tikku samt rapu (som betyder ’kräfta’), såsom inom modern svenska motsvaras från matta, sticka och krabba.

I enstaka hel sektion svenska dialekter inom land i norden besitter den gamla böjda formen gått samt blivit grundform inom denna lag från mening.

Dialekterna äger alltså genomgått identisk kasusförenkling vilket rikssvenskan, dock valt för att skydda ackusativformen var rikssvenskan sparat nominativformen.

vid Nykarlebydialekt heter detta således flicko, mösso, stugån ’stugan’ samt Rööluuvån ’Rödluvan’. från denna anledning är kapabel detta artikel lite svårt för att känna till detaljerad vilka mening från korppu-typen såsom lånats in då svenskan ägde intakt kasussystem samt vilka vilket lånats in ifrån modernare dialekter, dock från vilket ställe ändelserna kommer ifrån inledande start känner oss alltså väl till.

I nästa siffra från Språkbruk fortsätter oss vår vandring genom språkhistorien.

oss bör då bland annat tänka ovan sj-ljud samt vokalharmoni, stiga ned inom järnåldern samt ta enstaka titt vid helt moderna lånord.

Spår från svenska inom finskan, sektion 2