Vad är skillnaden på altfiol och fiol

Fiol/Violin
Typ	Stråkinstrument
Familj	Fiolfamiljen
Strängar	g, d1, a1, e2
Omfång	g – ca a4 samt högre flageoletter
Spelsätt	stråk, pizzicato, flageolett, tremolo, vibrato, sul ponticello col legno
Klav
Del av	Symfoniorkester, spelmanslag, stråkkvartett, stråkorkester m. fl.
Förekommer i	Barock, wienklassik, romantik, modernism, svensk folkmusik, östeuropeisk toner, jazz, country

En violin alternativt fiol tillhör gruppen stråkinstrument samt sopranmedlemmen inom fiolfamiljen. Den existerar sedan sexton- alternativt sjuttonhundratalet en från dem allra vanligaste musikinstrumenten, inom såväl klassisk melodier vilket folkmusik.

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Namnet existerar från omstridd härkomst dock anses artikel besläktat tillsammans med "vitula" samt "vitulari" (latin: "jubel" resp. "jubla").^[1] detta italienska termen violino existerar ursprungligen diminutiv (förminskningsform) från viola – bokstavligen 'liten viola' – samt betecknar alltså enstaka mindre variant från en ursprungligt instrument, besläktat tillsammans detta såsom vid svenska kallas viola alternativt altfiol.

inom dem flesta tungomål används varianter vid namnen violin samt viola till dem båda instrumenten. dem äldre och/eller folkligare varianterna fiol, fiddla samt fela besitter kommit ovan tyskan samt fanns ursprungligen varianter från termen viola, dock betecknar inom ljus detta mindre instrumentet. Före violinfamiljens tidsperiod, mot modell inom gambafamiljen, plats detta även alt- samt tenorstorlekarna – ungefär motsvarande violan – vilket fanns dem maximalt nyttja.

detta redogör varför detta existerar altfiolens namn liksom existerar detta språkligt ursprungliga.

Vilket instrument du bör välja beror på dina personliga preferenser och musikaliska intressen

I modern svenska används benämningarna fiol samt violin tillsammans med enstaka stilskillnad sålunda för att den förra brukas mer inom anförande, den senare mer inom notskrift samt programblad. Den liksom agerar fiol kallas violinist, åtminstone inom klassisk toner. vid flera germanska tungomål används dock begrepp vilket "fiddler" (engelska), "Fiedler" samt "Fiedelspieler" (tyska) samt dylikt på grund av för att beteckna vilket såsom vid svenska kallas spelman (på fiol) alternativt fiolspelman.

inom bland används även beteckningen fiolist.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

De allra första stråkinstrumenten utvecklades troligen inom Asien. Föregångare mot violinen inkluderar den arabiska rebecen alternativt rebaben. inom Europa ägde knäppinstrument förekommit sedan antiken, medan stråkar introducerades ursprunglig beneath medeltiden.

Instrumenten spelades inom knät samt ägde tre mot fem strängar, dock varken storlek alternativt form eller gestalt plats standardiserade.^[2]

Under 1400- samt 1500-talet uppstod nya former liknande den moderna violan inom Italien. Instrumenten spreds successiv ovan Europa beneath renässansen. ifrån för att ursprungligen äga använts mestadels inom dansmusik började dem även användas nära kyrkor samt hov.

nära identisk period utvecklades dem inledande orkestrarna, samt den mindre fiolen blev stråkinstrumentens sopran samt melodiinstrument. Några typiska modeller ifrån denna period fanns violen, viola da braccian samt viola da gamban.

Under barocken utvecklades instrumenten mot för att bli något större samt ljudstarkare. Fiolbyggandet utvecklades mot en svårt hantverk från främst italienska violinmakare liksom Stradivarius, Guarneri sektion Gesù samt ovanligt ord.

nära denna period utvecklade kyrkorna samt hoven större orkestrar var stråkkören plats den viktigaste gruppen. denna plats etablerades normen på grund av stråkmusik likt fyrstämmig sats samt generalbas. dem numeriskt värde översta stämmorna spelades från violiner, den mittre från ett viola, samt den understa från ett viola da gamba. Violinen användes även liksom soloinstrument, samt tonsättare liksom Vivaldi samt Telemann skapade dem inledande violinkonserterna.

Violinen blev härmed detta maximalt profilerade instrumentet inom stråkgruppen.

Under 1700- samt 1800-talet kom framför allt tyska yrkesman för att konkurrera tillsammans dem äldre italienska modellerna. Mittenwald inom Bayern blev centrum på grund av den tyska skolan tillsammans med att vara nära något mot nödvändigt ämne inom struktur från gran.

Jacob Stainer plats möjligen 1800-talets maximalt kända violinbyggare.

På en violin är f-hålen något större och mer elliptiska, vilket ger en klarare och mer projicerad ton

Violinbyggandet såsom hantverk existerar starkt styrt från 1700- samt 1800-talets standarder. Samtidigt vidareutvecklades instrumentets spelmöjligheter, samt såväl soloverk vilket orkesterstämmor visar allt svårare tekniska krav. inom samt tillsammans med klassicismen ägde den inspelade gambafamiljen ersatts från fiolfamiljen.

för att instrumenten saknade grupp möjliggjorde utmärkt intonation inom fler tonarter, dubbelgrepp, samt större uttrycksfullhet inom stråkföringen. Kända konserter ifrån denna tidsperiod skrevs från tonsättare likt Haydn samt Mozart. Samtidigt etablerades stråkkvartetten vilket ett från dem viktigaste ensemblerna inom kammarmusik. Fiolen fortsatte även för att användas inom den europeiska folkmusiken.

En fiol har vanligtvis en något rundare kropp och bredare axlar, medan en violin har en något smalare kropp och smalare axlar

flera lokala fiolbyggare ägde lärt sig imitera dem italienska standarderna, samt fiolen blev enstaka gemensam standard liksom förekom inom nästan varenda länders folkmusik. Vissa fortsatte dock för att ändra instrumenten, samt sammanföra tillsammans med andra instrumenttyper. flera länder besitter kvar karakteristiska former liksom hardingfelan samt nyckelharpan.

I samt tillsammans romantiken blev dem nya stråkinstrumenten centrala inom tonsättarnas önskan för att gestalta känslor samt formulering. Vibrato samt andra expressiva tekniker likt tremulando, legato samt spiccato infördes inom repertoaren. Samtidigt standardiserades symfoniorkestern, tillsammans med stora violinsektioner samt regler till solo- samt stämfördelning.

I Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Stråkinstrument besitter funnits inom landet samt övriga Europa beneath utdragen tidsperiod, dock violinen äger detta ej.

Det finns också skillnader i storlek, och fioler kan vara något större än violiner

Fiolens samt violinens intåg inom landet skedde inom start från 1600-talet. kalenderår 1629 ägde Hovkapellet beneath Gustav II Adolfs period utökats tillsammans med stråkstämmor ifrån för att tidigare enkom haft blåsinstrument.

ifrån 1720 blev den huvudinstrument samt inom landet liksom totalitet blev den då mer populär. ifrån ca 1800 fanns fiolen en helt ledande instrument var spelmän spelade.^[3]

Nationalromantiken fick flera tonsättare för att låna ifrån sina länders respektive folkmusiktraditioner, samt melodier från exempelvis Brahms, Grieg samt kompositör imiterade dem folkliga fiolspelmännen.

beneath andra halvan från 1800-talet utvecklades enstaka större fokus vid klangvariation samt alternativa speltekniker liksom fortsatte in inom 1900-talet.

Form samt konstruktion

[redigera | redigera wikitext]

Fiolen består från lekamen, hals samt skruvlåda. vid kroppen monteras ett stränghållare, ifrån vilken strängarna spänns upp mot stämskruvarna.

Halsen avslutas inom toppen tillsammans den således kallade snäckan, ett spiralformad dekoration likt påminner ifall enstaka snäcka. en hakstöd, samt, vanligtvis, en axelstöd används vilket tillbehör på grund av för att enklare behärska hålla fiolen beneath hakan, emedan handen egentligen ej stödjer fasthållandet från instrumentet.

Fiolstorlek – total längd

• 4/4 – 59,4 cm
• 3/4 – 56,5 cm
• 1/2 – 52,2 cm
• 1/4 – 47,0 cm
• 1/8 – 43,0 cm

Kropp

[redigera | redigera wikitext]

Fiolens lekamen existerar ihålig till för att producera resonans samt förstärka tonen.

Den övre delen kallas lock, den undre botten, samt kanten sarg. Kroppen limmas vid förbättrad instrument företrädesvis ihop tillsammans animaliskt lim till för att underlätta isärtagning samt lagning.

Locket tillverkas vanligen från gran, alternativt en liknande mjukt träslag såsom cederträ. numeriskt värde f-formade hål släpper ut ljudet ur resonanskroppen samt tillåter locket för att vibrera friare.

Ljudet fortplantas ifrån strängarna mot locket via stallet såsom strängarna vilar vid. ett vanlig samt allmänt godkänd uppfattning på grund av för att ljudet skall bli utmärkt existerar för att granen skall äga täta samt jämna årsringar samt för att höstveden (den mörka, hårda) skall existera tunn inom förhållande mot vårveden.

Syftet tillsammans detta existerar för att locket skall existera starkt på grund av för att behärska motstå spänningarna, dock samtidigt enkel till för att behärska vibrera fritt. Denna show existerar dock ej bevisad samt detta förekommer högklassiga instrument liksom mot samt tillsammans med äger kvistämnen inom sig. Likaså existerar den förhärskande åsikten för att locket skall äga stående årsringar, dvs för att lockstycket skall artikel skuret radiellt ur stocken, dock även på denna plats finns avvikelser (om än många få) bland mästarinstrumenten.

Bottnen samt sargen tillverkas från tuffare träslag, oftast lönn. vid finare instrument läggs ofta massiv vikt nära en estetiskt tilltalande virkesval var flammig lönn existerar vanligast dock fågelögonlönn förekommer sporadiskt. Sargen sågas ut vid således vis för att dem (vanligtvis) 6 delarna passar varandra.

Den cirka ett millimeter tjocka sargen existerar basad (böjd) mot sin rätta form eller gestalt tillsammans med hjälp från värme samt fukt samt förstärkt tillsammans med lister mot lock samt botten. Listerna görs ofta från träd alternativt fur, dock sällan gran då detta existerar svårare för att basa. Sargen förstärks nära hals, nederdel samt dem fyra hörnen, ofta tillsammans med träd alternativt gran.

En betydande komponent på grund av för att fördela ljudvibrationerna mellan lock samt botten existerar ljudpinnen, enstaka träpinne från gran såsom existerar inklämd mellan lock samt botten inuti fiolen strax på baksidan stallets diskantsida (den sektion från stallet såsom ligger beneath E-strängen). vid bassidan sitter ett basbjälke limmad svagt diagonalt vid lockets insida utmed nästan kurera lockets längd.

Denna stagar upp locket, samt förstärker bastonerna.

Längs både lockets samt bottens kant existerar enstaka inläggningsåder monterad. Denna skyddar kanten vid lock samt botten samt utgör ett dekoration samt består oftast från tre tunna fibrer: mörk, vitt, mörk. detta vita existerar oftast lönn var man vid högklassiga instrument skär lönnen radiellt sålunda för att märgstrålarna syns.

dem svarta fibrerna existerar idag ofta gjorda från träfiber. Tidigare plats dem gjorda från ebenholts alternativt en svartbetsat mjukare träslag såsom mot modell päron. dem ytterst tunna spån liksom behövs kunde åstadkommas genom för att hyvla då detta gällde en mjukare träslag, dock användes ebenholts krävdes mer bearbetning.

Kroppen existerar lackerad vid utsidan.

Insidan existerar vanligtvis obehandlad dock kunna ibland artikel struken tillsammans vattenglas alternativt olja, dock inte någonsin lackerad.

Hals samt greppbräde

[redigera | redigera wikitext]

Halsen monteras vid kroppen samt existerar vanligen tillverkad från lönn. vid ovansidan från den, beneath strängarna, sitter greppbrädan mot vilken strängarna trycks ner.

Denna tillverkas från en hårt träslag (ofta ebenholts) eftersom skakningar ifrån strängarna innebär en kraftigt slitage. Greppbrädan kunna tillsammans med jämna mellanrum behöva slipas, eftersom gropar inom den kunna inverka negativt vid tonen. Greppbrädan existerar svagt konkav ifrån sidan sett på grund av för att undvika skorrning vilket annars skulle uppstå eftersom greppbrädan saknar grupp.

ifrån botten alternativt snäckan sett existerar greppbrädan inom stället konvex på grund av för att möjliggöra till spelaren för att behärska spela vid enstaka enstaka sträng. Konvexiteten existerar dock ej symmetrisk utan aningen högre vid diskantsidan. Mellan greppbrädan samt skruvlådan sitter den därför kallade översadeln var strängarna vilar inom varsin smal skåra.

På toppen från halsen sitter skruvlådan, var dem koniska (och ogängade) stämskruvarna sitter inom brotschade hål tillsammans identisk konicitet liksom stämskruvarna. varenda sträng existerar upplindad kring sin stämskruv. Genom för att vrida vid skruven kunna strängen spännas samt slackas.

Stämskruvarna tillverkas vanligen från hårda träslag liksom ebenholts alternativt buxbom.

dem existerar ofta tillverkade från halvfabrikat, även från fiolmakare vilket handbygger instrumentet. Stämskruvarna existerar koniska till för att behärska sitta hårt även efter enstaka tids slitage.

Violinen används oftast inom klassisk musik och har en ljus, klar och genomträngande ton

till för att motarbeta för att dem gnisslar smörjs dem ofta in tillsammans med enstaka blandning från mot modell talk samt rengöringsmedel. Stämskruvarna plats förr tillräckliga till för att behärska stämma fiolen dock existerar inom samt tillsammans moderna strängar otillräckliga på grund av stämningen från framförallt a- samt e-strängen, varför ett finstämmare oftast installeras vid stränghållaren (se nedan).

Halsen existerar lackerad tillsammans med undantag på grund av hålen på grund av stämskruvarna samt undersidan, vilket båda lämnas olackerade från friktionsskäl. Halsens undersida oljas ofta in medan stämskruvarnas hål lämnas helt obehandlade. nära fioltillverkning brotschas därför stämskruvarnas hål upp slutgiltigt ursprunglig då fiolen existerar färdiglackerad.

Stränghållare

[redigera | redigera wikitext]

I en hål inom sargen mitt emot halsen sitter stränghållarknappen. Runt stränghållarknappen fästs stränghållaren. Stränghållaren används till för att fästa strängarna nära instrumentets nedre sektion, samt tillverkas traditionellt från ebenholts dock finns även inom plast, metall alternativt andra träslag.

I allmänhet monteras finstämmare, ett mindre uppsättning stämskruvar från metall, inom stränghållaren. Dessa äger ett struktur från utväxling samt utför detta enklare för att utföra små justeringar från stämningen än tillsammans dem vanliga stämskruvarna. Finstämmarna anses dock dämpa klangen, samt vissa violinister undviker för att nyttja finstämmare.

Finstämmare äger tillkommit inom samt tillsammans dem nyare strängarna från metall alternativt nylon: dessa existerar strängare samt därmed känsligare än dem äldre strängarna från senor samt kräver därför mer noggrannhet inom stämningen. Tidigare räckte stämskruvarna nära snäckan på grund av för att stämma ett fiol tillsammans med sensträngar då dessa existerar elastiska samt därför kräver större rörelser inom stämningen på grund av för att ändra ton.

Där stränghållarsenan löper ovan lockets kant finns ett bit ebenholts infäst inom locket. Detta lilla skydd till locket kallas nedersadel. Vanligen monteras en hakstöd (eller hakhållare) vid bassidan intill alternativt ovan stränghållaren.

Strängar

[redigera | redigera wikitext]

De fyra strängarna monteras ifrån stränghållaren, ovan stallet samt sadeln upp mot stämskruvarna.

De består vanligen från stål, omspunnet tillsammans med mindre trådar från aluminium alternativt silver. Ibland används därför kallade syntetsträngar, var stålkärnan bytts ut mot nylon alternativt perlon. flera violinister anser för att sen- samt syntetsträngar ger ett varmare ton, dock uppfattningen vilken strängtyp samt vilket symbol vilket existerar bäst varierar ifrån individ mot individ.

detta existerar ej heller ovanligt för att enstaka violinist kombinerar strängar från olika sort. Några olika märken från strängar existerar Corelli, Jargar, Kaplan, Larsen, Prim, Pirastro samt Thomastik.

Stråken

[redigera | redigera wikitext]

Stråken består från enstaka båge från virke samt en tagel, såsom används på grund av anstryka strängarna.

Taglet förmå spännas samt slackas via ett skruvmekanism. Vanligare blir stråkar inom kolfiber (fortfarande används hästtagel) samt detta råder blandade åsikter ifall kolfiber duger alternativt mot samt tillsammans förmå existera förbättrad än virke. till nybörjare finns även stråkar inom andra ämne.

Fiolstorlek – stråklängd(ca)

• 4/4 – 74 cm
• 3/4 – 68 cm
• 1/2 – 61 cm
• 1/4 – 55 cm
• 1/8 – 51 cm
• 1/16 – 43 cm

Stämning

[redigera | redigera wikitext]

Den primär stämningen från enstaka fiol existerar g, d¹, a¹, e².

Inom folkmusiken förekommer detta för att man stämmer ifall fiolen vilket kallas omstämt alternativt förstämt. Förstämning fullfölja detta enklare för att spela inom vissa tonarter, samt underlättar spel tillsammans med åtgärda strängar vilket borduner. Inom klassisk toner anses omstämning från fiolen numera artikel skadligt på grund av instrumentet^{[källa behövs]}, dock fram mot 1700-talet förekom detta samt plats känt liksom scordatura.

Den vanligaste omstämningen inom folkmusiken existerar A-bas, detta önskar yttra för att g-strängen stäms upp mot en a. Fiolen lämpar sig då till spel inom A-dur samt a-moll alternativt inom D-dur samt d-moll utan alltför betonad subdominant. inom spelmansmusik ifrån västra landet samt stora delar från Norge existerar denna stämning sålunda vanlig för att den anses existera normalstämning.

andra omstämningar är:

• a, e¹, a¹, e² – till A-dur samt a-moll
• a, e¹, a¹, c♯² – till A-dur (även kallad näckstämning alternativt inom Norge trollstämning)
• f, d¹, a¹, e² – på grund av d-moll
• d, d¹, a¹, e² – till D-dur samt d-moll (i Skåne känt liksom björnstämning)

Fiolen äger vanligen fyra strängar, oftast stämda inom kvinter tillsammans strängarna g (lägst), d', a' samt e" (högst).

Noter till fiol skrivs oftast inom G-klav (diskantklav). Ljudet skapas oftast genom för att enstaka stråke dras mot strängarna. detta existerar även relativt vanligt för att man knäpper vid strängarna tillsammans pekfingret (pizzicato). Man är kapabel även nyttja stråken mot för att slå vid strängarna, varvid ett pizzicatoliknande ton uppstår.

Det finns fioler tillsammans fem, sex samt sju strängar. Dessa existerar då vanligen stämda tillsammans enstaka kvints intervall neråt inom skalan. dem fyra "vanliga" strängarna äger alltså kompletterats tillsammans C, F samt Bb beroende vid hur flera extra strängar detta finns. då fiolen besitter fem strängar innebär detta enstaka kombination från altfiolen samt fiolen, dock tillsammans med fiolens något mindre lekamen.

Spelsätt samt speltekniker

[redigera | redigera wikitext]

Fiolen hålls vanligen genom för att instrumentet får vila vid nyckelbenet samtidigt likt hakan, placerad inom hakstödet, förhindrar för att fiolen rubbas ur sin position. Vänsterhanden hålls längst bort ut vid halsen dock man undviker för att stötta upp instrumentet tillsammans en statiskt vänsterhandsgrepp.

Detta existerar till för att underlätta lägesspel, då vänsterhanden förflyttas mot olika positioner närmare fiolkroppen samt således måste artikel fri för att röra sig utmed greppbrädan. dem flesta använder någon typ från axelstöd vid fiolens undersida, såsom enstaka hjälp för att ett fåtal upp instrumentet inom enstaka utmärkt position. Vissa hävdar dock för att den statiska hållning vilket axelstödet är kapabel ge upphov mot existerar enstaka betydande faktor liksom redogör dem flera utslitningsskador violinister råkar ut till.

Äldre föregångare mot fiolen klämdes ej fast beneath hakan, utan man höll dem mot bröstet alternativt axelns framsida. Detta sätt för att hålla enstaka vanlig fiol förekommer inom ljus hos folkmusiker.

Den likt agerar trycker ned strängen mot greppbrädan tillsammans med fingrarna samt ändrar vid detta sättet längden vid den sektion från strängen vilket kunna svänga samt åstadkomma ton.

Stråken dras utanpå strängarna mellan greppbrädans slut samt stallet.

Att spela vid åtgärda strängar, likt ej berörs tillsammans något finger, undviks inom klassisk toner därför långt detta går. dem åtgärda strängarna ger enstaka något speciell klang, samt därför sticker dem ut ett smula angående man agerar vid åtgärda strängar inom vanligt melodispel. Inom svensk folkmusik utnyttjar man gärna åtgärda strängar på grund av för att accentuera viktiga ackordstoner samt på grund av för att ett fåtal mot en kraftfullare spel.

ej sällan drar man tillsammans med stråken vid flera strängar samtidigt, samt låter ett lös sträng klinga tillsammans vilket bordunton.

Man känner mot vänsterhänta spelmän, såsom spelat tillsammans med stråken inom vänster grabb.

Violin och fiol används i olika genrer och har olika klangkaraktärer

vid enstaka normalfiol skulle fingersättningen bli bakvänd. Man kunna kompensera detta genom för att kasta angående ordningen vid strängarna, dock fiolens klang kommer då för att försämras. Detta beror vid för att basbjälken samt ljudpinnen sitter asymmetriskt inuti fiolen, samt kommer vid fel område inom förhållande mot strängarna. enstaka fiol såsom skall användas mot vänsterhandsspel måste därför byggas spegelvänd ifall den bör klinga optimalt.

För för att ett fåtal ett mer levande ton förmå man låta vänsterhanden vibrera samt på det sättet spela tillsammans vibrato. Vibratot besitter blivit en tonideal inom klassisk toner medan detta däremot existerar ovanligt inom folkmusik. Genom för att nyttja enstaka sordin vilket placeras vid stallet får man enstaka mjukare samt mer dämpad klang.

Sordin används ibland inom ensemble dock även på grund av för att störa omgivningen mindre då man övar hemma. Höga särpräglade toner, flageoletter, förmå erhållas genom för att enkel vidröra strängen vid vissa ställen samt på det sättet dela in strängen inom flera vibrerande delar. Genom fingerglidningar förmå man ett fåtal glissando. Pizzicato existerar för att knäppa tillsammans med fingret vid strängen.

Col legno existerar för att nyttja träet vid stråken, vanligen på grund av för att slå vid strängen dock detta går även för att dra stråkens virke mot strängen. (Då bör man dock nyttja ett lätt stråke, eftersom träet far illa.) Några spelsätt vilket inom den klassiska musiken kallas artikulationer existerar legato (flera toner vid varenda stråk), spiccato (studsande stråk), détaché (toner tillsammans med energi tillsammans snabba stråkvändningar) samt tremolo (korta snabba stråk).

Sul ponticello innebär för att man agerar tillsammans med stråken noggrann intill stallet, samt åstadkommer därmed enstaka mer "viskande" ton, var övertonerna existerar väldigt påtagliga; Sul tasto existerar detta motsatta, för att man agerar nära greppbrädan.

Musik till fiol

[redigera | redigera wikitext]

Violinstämman existerar ledande inom symfoniorkestern, stråkorkestern samt stråkkvartetten, samt solorepertoaren innefattar en enormt antal konserter samt andra verk.

Violinen besitter ofta ett ledande roll inom europeisk folkmusik.

Inom klassisk toner existerar fiolen en vanligt både orkester- samt soloinstrument. inom ett symfoniorkester existerar stråksektionen grundstommen, består från numeriskt värde violinstämmor tillsammans med ungefär 8-20 utövare inom varenda samt altfiol, cello samt kontrabas.

Även formatet stråkkvartett existerar vanligt: numeriskt värde fioler, altfiol samt cello. Johann Sebastian Bach besitter skrivit sex kända sonater samt partitor till soloviolin. Inom kammarmusiken finns många toner, både sonater på grund av exempelvis violin samt piano, trio tillsammans med piano, cello alternativt blåsinstrument; dock även stråkkvartetter.

Särskilt MozartsEine kleine Nachtmusik existerar ett känd samt omtyckt stråkkvintett. detta finns även stråkorkester samt kammarorkester, vilken sistnämnda även kunna innehålla blåsinstrument.

Inom folkmusiken blev tagna fiolen emot tillsammans med öppna armar samt existerar inom ljus, tillsammans tillsammans med dragspel, detta maximalt ledande instrumentet inom svensk folkmusik.

Fiolen existerar en vanligt instrument inom folkmusik ifrån olika länder, exempelvis keltisk folkmusik ifrån dem brittiska öarna samt amerikansk folkmusik samt bluegrass, liksom inom romsk toner samt existerar även en grundläggande inom den argentinska tangoorkestern. Fiolen existerar även ett nödvändig sektion från country.

Fiolens klang är mer varm och rund, vilket gör den populär inom folkmusik och andra traditionella genrer

inom samt tillsammans den elektriska fiolens uppkomst inom slutet från 1980-talet besitter fiolen, liksom dem andra stråkinstrumenten, funnit sin väg mot flera andra genrer såsom pop, rock samt metall.

Ljudexempel

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

• Ekwall, Åke (författare), The art of drawing a violin.

  1994. Bok.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]