firfog.pages.dev









Antal bokstäver i grekiska alfabetet

Det

Grekiska alfabetet

Grekiska alfabetet

Skriftsystem vilket används på grund av för att nedteckna grekiska&#;

Det grekiska alfabetet utvecklades omkring talet samt används till för att inom text uttrycka detta grekiska språket. Dess tecken användes ursprungligen även till för att beteckna siffror samt anförande, samt dem äger tillsammans tiden även kommit för att användas på grund av enstaka rad andra syften: likt matematiska symboler, namn vid stjärnor samt därför vidare.

detta grekiska alfabetet existerar ursprunget mot dem latinska samt kyrilliska alfabeten.

Det existerar oomtvistat för att detta grekiska alfabetet äger utvecklats ur någon äldre form eller gestalt från semitiskt skriftsystem, troligtvis detta feniciska alfabetet, likt i enlighet med traditionen skulle förmedlats mot grekerna via kontakter tillsammans feniciska handelsmän.

Källor likt Coulmas ( ), Naveh () samt Nationalencyklopedin ( grupp 8,40) nämner bara detta feniciska alfabetet vilket ursprung, dock andra teorier finns även, bland annat anger Sass (94) proto-kanaanitiska (till modell ugaritiska alfabetet). Ytterligare ursprung besitter även föreslagits, såsom Egypten, Assyrien samt Minoiska Kreta alternativt rent från chansen för att flera olika språkfamiljer varit inblandade samtidigt, i enlighet med polygenesteorin.

Innan detta grekiska alfabetet skapades, användes andra skriftsystem på grund av för att nedteckna grekiska.

Det grekiska alfabetet utvecklades omkring , baserat på fenicernas nordsemitiska alfabet

ifrån talet finns grekiska texter skrivna tillsammans stavelseskriften Linear B bevarade, samt liknande struktur användes vid Cypern ända fram mot cirka

Alfabetet

[redigera | redigera wikitext]

De grekiska bokstäverna samt deras ursprung i enlighet med nedan (uttal inom enlighet tillsammans IPA):

Bokstav Namn Uttal Siffervärde Motsvarande fenicisk tecken
Traditionellt namn Grekiska Uttal
klassiskt modernt klassiskt modernt äldre klassiskt modernt
Α α Alfaἄλφα άλφα [alfa][alfa]&#; [a][aː][a]1 (𐤀, ʼāleph)
Β β Betaβῆτα βήτα [bɛːta][vita]&#; [b][v]2 (𐤁, bēth)
Γ γ Gammaγάμμα γάμμα [gamːa][ɣama]&#; [g][ʝ] (som svenskans j) före [e] alternativt [i]; annars [ɣ]3 (𐤂, gīmel)
Δ δ Deltaδέλτα δέλτα [delta][ðelta]&#; [d][ð]4 (𐤃, dāleth)
Ε ε Epsilonἒ ψιλόν έψιλον [epsilon][epsilon]&#; [e][e]5 (𐤄, hē)
Ζ ζ Zetaζῆτα ζήτα [dzɛːta][zita]&#; [dz][z]7 (𐤆, zayin)
Η η Etaἦτα ήτα [ɛːta][ita][ɛː][h][ɛː][i]8 (𐤇, ḥēth)
Θ θ Thetaθῆτα θήτα [θɛːta][θita][tʰ][θ][θ]9 (𐤈, ṭēth)
Ι ι Jotaἰῶτα ιώτα [iɔːta][jota]&#; [i][iː][i][j]10 (𐤉, yōdh)
Κ κ Kappaκάππα κάππα [kapːa][kapa]&#; [k][k]20 (𐤊, kaph)
Λ λ Lambdaλάμβδα λάμδα [lambda][lamda]&#; [l][l]30 (𐤋, lāmedh)
Μ μ Myμῦ μι [myː][mi]&#; [m][m]40 (𐤌, mēm)
Ν ν Nyνῦ νι [nyː][ni]&#; [n][n]50 (𐤍, nun)
Ξ ξ Xiξῖ ξι [ksiː][ksi]&#; [ks][ks]60 (𐤎, sāmekh)
Ο ο Omikronὄ μικρόν όμικρον [omikron][omikron]&#; [o][o]70 (𐤏, ʼayin)
Π π Piπῖ πι [piː][pi]&#; [p][p]80 (𐤐, pē)
Ρ ρ Rhoῥῶ ρω [rʰɔː][ro]&#; [r][r] (𐤓, rēš)
Σ σ Sigmaσῖγμα σίγμα [siːgma][sigma]&#; [s][s] (𐤔, šin)
&#; ς (avslutande sigma)
Τ τ Tauταῦ ταυ [tau][taf]&#; [t][t] (𐤕, tāw)
Υ υ Ypsilonὖ ψιλόν ύψιλον [yːpsilon][ipsilon][u][y][yː][i] (𐤅, wāw)
Φ φ Fiφῖ φι [fiː][fi][pʰ][f][f]
Χ χ Chiχῖ χι [kʰeː][çi][kʰ][ks] [kʰ][ç]
Ψ ψ Psiψῖ ψι [psiː][psi]&#; [ps][ps]
Ω ω Omegaὦ μέγα ωμέγα [ɔːmega][omeɣa]&#; [ɔː][o]

Bokstäver vilket ej längre används

[redigera | redigera wikitext]

Digamma, varma, san, koppa samt sampi försvann tidigt ur alfabetet, före den tidsperiod såsom idag kallas "den klassiska".

eftersom grekiska minuskler existerar en senare påfund finns inga riktiga samtida minuskelvarianter till dessa tecken utan dem användes bara likt siffersymboler. enstaka speciell ligatur liknande digamma, kallad stigma, användes vid detta sätt.

Bokstav[1]

[2]

Namn Uttal Siffervärde Motsvarande fenicisk tecken
Traditionellt namn Grekiska Uttal
klassiskt modernt äldre klassiskt modernt
Extra indikator inom äldre alfabet
Ϝ ϝ Digamma (Wau) δίγαμμα / βαῦ [wau][digamːa][w] (𐤅, wāw)
Ͱ ͱ Hetaἧτα [heːta][h] (𐤇, ḥēth)
Ϻ ϻ Sanσάν [san][san][s] (𐤑, ṣādē)
Numeriska tecken
Ϛ ϛ Stigmaστίγμα [stigma][st]6
Ϟ ϟ Koppaκόππα [kopːa][kopa][k]90 (𐤒, qōph)
Ϡ ϡ Sampiσαμπῖ [sampi][sː][ks]
Extra indikator inom andra språk
Ϳ ϳ Jot[j]
Ϸ ϸ Sjo[ʃ]

Bokstavskombinationer samt diftonger

[redigera | redigera wikitext]

Bokstäver Uttal
äldre klassiskt modernt
αι &#; [aɪ] [ɛ]
ει [eɪ] [eː] [eɪ] [i]
οι &#; [oɪ] [i]
υι &#; [yɪ] [i]
αυ &#; [aʊ] [av] före tonande ljud; [af] före tonlösa ljud
ευ &#; [eʊ] [ev] före tonande ljud; [ef] före tonlösa ljud
ηυ &#; [ɛːʊ] [iv] före tonande ljud; [if] före tonlösa ljud
ου [oʊ] [oː] [uː] [u]
γγ (1) &#; [ŋg] [ŋɣ]
γκ (1) &#; [ŋk] [ŋk]
γχ (1) &#; [ŋx] [ŋç]
μπ - - [b] inom start från en ord; [mb] inom övrigt
ντ - - [d] inom start från en ord; [nd] inom övrigt

(1): enstaka sektion vetenskapsman betraktar angma såsom en fonem inom sig.

Transkribering

[redigera | redigera wikitext]

Denna tabell visar uttalsangivelse samt avskrift på grund av modern grekiska [3]

Grekisk bokstavNamnTranskription
αalfaa
βvitav
γγamagh (frikativt g framför hård vokal), j (j-ljud framför mjuk vokal)
δðeltadh (tonande läspljud)
εepsilon (kort e)e
ζzitaz
ηitai
θþitath (tonlöst läspljud)
ιiotai
κkapak
λlamdal
μmim
νnin
ξxix
οomikron (kort å)o
πpip
ρror
σsigmas
τtaft
υipsilon (kort i)i
φfif
χchich
ψpsips
ωomega (långt å)o

Denna tabell visar hur bokstavskombinationer skrivs angående mot latinska indikator.

Grekisk bokstavför klassisk textför modern skrivelse
αιee
αυauav, af
ειiei
ευeuev, ef
ηυeuiv, if
οιoe, eoi
ουuou
υιuiyi
γγngng
γξnxnx
γκnkgk
γχnchnch
μπmpb, mp
ντntnt

Ortnamn brukar transkriberas efter klassisk avskrift, inom varenda fall ifall dem funnits sedan utdragen tidsperiod, mot modell Πειραιεύς → Pireus (nygrekiska Πειραιάς→Pireás).

Historisk utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Den viktigaste innovationen jämfört tillsammans dess föregångare, detta feniciska alfabetet, plats införandet från separata indikator till vokaler. Utan dessa skulle den grekiska skriften, mot skillnad ifrån feniciskan, bli praktiskt taget oförståelig, samt dem moderna arvtagarna från detta grekiska skriftsystemet äger bevarat detta.

(Exempel vid alfabet tillsammans med vokaler såsom ej härstammar ifrån detta grekiska existerar Gamla turkiska alfabetet, Etiopiska alfabetet, från indien alfabet samt Gamla magyariska alfabetet). dem inledande vokalerna plats Alfa, Epsilon, Jota, Omikron samt Ypsilon. Glid- samt andningsmarkeringar, likt inom stort sett fanns överflödiga inom grekiskan, modifierades, samt inom östgrekiska fick Eta även betydelsen från långt e-ljud.

Slutligen infördes Omega på grund av långt O-ljud.

Tre nya konsonanter - Phi, Chi samt Psi, likt lades mot inom slutet från alfabetet allt eftersom dem blev tagna inom bruk, introducerades även. dem behövdes huvudsakligen till aspirerande konsonanter liksom saknades inom feniciskan. inom västgrekiska kom Chi för att ett fåtal ljudvärdet /ks/ (och blev senare ursprunget mot den latinska bokstaven X, snarare än Xi) samt Psi ljudvärdet /kʰ/.

beneath senantiken samt medeltiden försvann dem aspirerade ljudvärdena samt dem aspirerade tonlösa klusilerna övergick inom tonlösa frikativer. Därför står idag Theta, Phi samt Chi på grund av respektive /θ/, /f/ samt /x/. dem tre bokstävernas ursprung existerar omdiskuterat: i enlighet med Miller (53) kommer ett Psi-liknande struktur (Ψ) från kappa ifrån proto-kanaanitiska.

Kappa stod troligtvis på grund av /k/ såväl vilket /kʰ/ inom tidig grekisk stavningslära samt senare återinfördes den K-liknande kap ifrån feniciskan på grund av för att behärska skilja vid /k/ samt /kʰ/. Idag står Psi (Ψ) till /ps/, medan Chi (Χ) står till /x/ liksom utvecklats ifrån den ursprungliga aspirerande velara klusilen. Ypsilon återinfördes även ifrån feniciskan samt äger identisk ursprung vilket Digamma (upphovet mot vårt F).

Vissa källor anser dock för att Ψ existerar enstaka ren grekisk nyhet utan semitisk föregångare. Jensen () kopplar å andra sidan Psi mot Ypsilon samt Koppa/Phi samt Safateniska indikator (Jensen ).

Även om det ser annorlunda ut, är det faktiskt föregångaren till alla europeiska alfabet

Andra tecken tillsammans med omdiskuterat ursprung existerar Koppa, Φ (Phi), Χ (Chi) samt Sampi. Bernal () samt Brixhe () antar för att Koppa ursprungligen stod till /kʷ, kʷʰ, gʷ/. Dessa fonem förändrades sen mot /p, pʰ, b/ samt Koppa blev snart överflödigt. Medan Pi användes till både detta aspirerade samt oaspirerade fonemet kom Koppa för att symbolisera detta aspirerade ljudet.

(Denna teori existerar många kontroversiell, dock detta finns paralleller mot denna process: detta moderna ljudvärdet på grund av kastilianskt /z/ förklaras genom ett fonetisk förändring ifrån /dz/ ovan /ts/ mot /θ/).

Vissa språkvetare menar för att Phi existerar ett ren grekisk uppfinning, medan Sampson () hävdar för att den härstammar ifrån Θ (Theta) samt Swiggers () antar för att bokstaven äger Cypro-Minoiskt ursprung.

Bernal () hävdar för att Chi äger en sydsemitiskt ursprung; andra för att den förmå härledas ur Ξ (Xi) (Jensen ).

Namnet sampi kom mot vid medeltiden, troligtvis ifrån grekiska ὁ σάν πι ((ô) sán pi, 'som pi') (Jensen ). detta existerar möjligtvis enstaka nyare struktur från den semitiska bokstaven san såsom även finns inom etruskiskan.

inom grekisk grekiska stod Sampi till /ts/ (Jensen).

Lista över grekiska bokstäver

Gercke ser Xi liksom ett föregångare mot Sampi. Bokstaven användes såsom alternativ mot Sigma dock nära klassisk tidsperiod ägde den senare helt tagit ovan samt Sampi försvann ur alfabetet.

Bokstäverna Wau (senare kallad Digamma) samt Koppa försvann även. Den förra behövdes bara inom dem västliga dialekterna (där dem via detta etruskiska alfabetet gav upphov mot dagens latinska F samt Q) samt den senare knappast alls.

dem levde emellertid kvar inom detta joniska talbeteckningssystemet var dem olika bokstäverna representerade specifika talvärden. San återinfördes även senare samt stod på grund av värdet Tusentalsvärden uttrycktes genom enstaka markering uppe mot vänster angående bokstaven ('A på grund av , 'B till etc).

Ursprungligen fanns detta flera varianter från detta grekiska alfabetet, var dem maximalt avgörande fanns västgrekisk (chalkidisk) samt östgrekisk (jonisk) grekiska.

Den förra gav upphov mot detta etruskiska alfabetet samt sedermera detta latinska alfabetet. Aten antog den joniska skriften liksom standard kalenderår samt snart därefter försvann dem andra varianterna. dem grekiska tecknen kom sedermera för att ständigt tecknas ifrån vänster mot motsats till vänster, dock ursprungligen fanns skrivsättet ifrån motsats till vänster mot vänster (med asymmetriska indikator spegelvända) samt därefter varierande - alternativt oftast alternerande fram samt tillbaka, därför kallad bustrofedon.

Under medeltiden genomgick den grekiska skriften liknande förändringar liksom detta romerska alfabetet: medan dem gamla formerna behölls liksom ett monumental text, kom "små bokstäver", via uncialskrift samt slutligen minuskelskrift, för att ta ovan. Bokstaven σ (sigma), likt skrevs liksom ς inom slutet från mening, användes sidled tillsammans med modernare 'långa' samt 'korta' s.

Aristofanes ifrån Byzantion införde även accentering från dem grekiska bokstäverna till för att underlätta uttalet.

Grekerna fanns dem inledande såsom generaliserade den alfabetiska användningen från vokaltecken.

Vokalerna är α (alfa), ε (epsilon), η (eta), ι (iota), ο (omikron), υ (ypsilon) och ω (omega)

om detta gjordes medvetet existerar omtvistat, samt detta existerar oklart angående dem ovan skalle taget gjorde identisk distinktion mellan vokaler samt konsonanter såsom oss fullfölja idag. mångspråkighet inom samband tillsammans med täta handelskontakter mellan olika folkgrupper äger ¤ såsom enstaka faktor till utvecklingen från alfabetiska skriftsystem.

Antagandet från detta grekiska alfabetet existerar antagligen ej enstaka enskild, isolerad incident utan resultatet från enstaka flerskiktad process, baserad vid flera semitiska skriftsystem.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källförteckning

[redigera | redigera wikitext]

  • Bernal, Martin.

    Cadmean letters. Winona Lake: Eisenbrauns.

  • Coulmas, Florian. Sprache und Staat. Studien zur Sprachplanung. Berlin & NY: Walter dem Gruyter.
  • Coulmas, Florian. The writing systems of the world. Oxford: Basil Blackwell Ltd.
  • Coulmas, Florian.

    Det kan därför vara av nytta att känna till namnet på de grekiska bokstäverna, för att enklare kunna diskutera statistiska samband och formler muntligt

    The Blackwell uppslagsverk of writing systems. Oxford: Blackwell Publishers Ltd.

  • Jensen, Hans. Sign, emblem and Script. London: George Allen and Unwin Ltd. översättning från Die Schrift in Vergangenheit und Gegenwart. VEB Deutscher Verlag der Wissenschaften. , reviderad från författaren.
  • Miller, D. Gary. Ancient scripts and phonological knowledge. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
  • Naveh, namn.

    Die Entstehung des Alphabets. översättning från Origins of the Alphabet. Zürich und Köln. Benziger.

  • Naveh, namn. Early history of the alphabet.


  • antal  tecken  inom grekiska alfabetet

  • An introduction to West Semitic epigraphy and palaeography. Jerusalem: The Magnes Press, The Hebrew University. Leiden: E. J. Brill.

  • Sampson, Geoffrey.

    De 24 nuvarande bokstäverna är uppdelade i 7 vokaler och 17 konsonanter

    Writing systems. London (etc.): Hutchinson.

  • Sass, Benjamin. Studia Alphabetica. On the ursprung and early history of the Northwest Semitic, South Semitic and Greek alphabets. CH-Freiburg: Universitätsverlag Freiburg Schweiz. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]