Skillnad mellan akut och grav accent

Ordaccent alternativt tonal [ord]accent (ibland omnämnt vilket accent; uttal: [ak'sɛnt]^[1]) existerar ett struktur från accent, detta önskar yttra betoning från ett sektion från en mening via tonhöjd, längd och/eller intensitet (ljudstyrka).^[1] Ordaccent förekommer inom accentspråk, inklusive inom svenska.

Olika accenter

[redigera | redigera wikitext]

Ordaccent bör skiljas ifrån satsaccent. detta förstnämnda syftar vid olika sorts betoning inom olika delar från en mening. detta senare handlar ifall betoningen från en visst mening inom enstaka sats.^[1] Ordaccenten bestämmer betoningsmönstret inom en mening, detta önskar yttra hur termen bör framhävas.

Each accent marks the stressed vowel of words in several languages

Betoningsmönstret uttrycks typiskt genom röstens tonhöjd samt styrka. Ordaccent skiljer sig ifrån ordton huvudsakligen genom för att ordaccent huvudsakligen utnyttjar relativ tonhöjd mellan olika stavelser inom en mening, medan ordton inom högre grad förmå karakteriseras likt enstaka helt tonhöjd, alternativt en tonförlopp inom ett enda stavelse.

Ordaccenter liksom ordtoner är kapabel inom en språks tillväxt uppkomma beneath påverkan från konsonantljud likt påverkar stämbandens läge, framför allt glottala samt glottaliserade ljud. Själva konsonantljuden förmå sedan äga försvunnit samt ersatts från accenten såsom fonetiskt element.

I svenskan – vilket existerar en accentspråk – skiljer man mellan akut samt grav accent (även benämnda accent 1 samt accent 2).

inom mening tillsammans med grav accent finns både huvudbetoning samt bibetoning.^[1]

Accent inom svenskan

[redigera | redigera wikitext]

Det svenska språket använder sig från kontrastiv ton inom struktur från ordaccent. precist hur denna låter kunna variera tillsammans med dialekten, samt vid vissa håll äger skillnaden helt försvunnit.^[2]

Akut accent (accent inom, mager, hoppet, Forden, Fahlman) kallar man den ordaccent var röstens tonhöjd stiger ett aning beneath uttalet från den ordstavelse liksom äger huvudtryck.^[3] Eventuella övriga stavelser (som normalt följer därpå) uttalas tillsammans med lägre tonhöjd relativt den huvudtrycksstavelsen nådde.

Tryckförhållandet blir sådant för att samtliga stavelser utöver huvudtrycksstavelsen får svagtryck. Samtliga enstaviga mening besitter denna ordaccent,^[4] liksom övriga mening tillsammans huvudbetoning vid slutstavelsen.^{[källa behövs]} Denna ordaccent existerar identisk tillsammans den enda inom dem flesta tungomål utan tonsystem, mot modell engelska.^{[källa behövs]}

Grav accent (accent II, mage, hoppar, fordon, talman) kallar man den ordaccent var röstens tonhöjd sjunker beneath uttalet från den ordstavelse vilket äger huvudtryck.^[5] samtliga dem mening liksom besitter grav accent äger minimalt numeriskt värde stavelser.^[4] Någon från dem stavelser såsom ej äger huvudtrycket, samt likt existerar placerad efter huvudtrycksstavelsen, kommer vanligen vid något sätt indikeras från satsmelodin.^[6]

Accenterna äger även kallats enstavighets- samt tvåstavighetsaccent^{[källa behövs]} eftersom dem uttrycker ett skillnad mellan tvåstaviga (stège, stège-n) samt enstaviga mening (steg, stég-en).

enstaka helt förutsägbar förklaring ger dock ej dem namnen. Böjningssuffix, inom mening såsom hoppet, fisken, träden, utför alltså ej mening tvåstaviga inom accenthänseende. Däremot äger tvåstaviga, presensböjda verb tillsammans med -ar inom dem flesta varianter från svenska accent 2 (grav): hoppar, räknar, talar (liksom -ar inom pluralböjning: fiskar).

[1]

dock verb tillsammans med presensform vid -er besitter inom princip ständigt accent 1 (akut): läser, springer. för att dem senare, närmast mot förmodan, besitter enstavighetsaccent är kapabel ges ett språkhistorisk förklaring,^{[källa behövs]} dock bidrar mot för att accentsystemet är kapabel verka oförutsägbart på grund av andraspråkstalare.

Fler mot synes likvärdiga mening liksom uttalas olika: känsel (akut), pensel (grav), blåbär (akut), lingon (grav), saker (akut), vaser (grav).

I dem nordiska språken förekommer uttalskillnaden mellan accent inom samt II vid ungefär identisk sätt inom norskan, dock isländskan äger den ej.

Talare 1 är en kvinnlig talare med "utslätad stockholmsdialekt"

Danskan uttrycker ett liknande skillnad tillsammans med sin "danska stöt": mening liksom gaden (från gade, 'gata', tvåstavigt) utan stöt, mening såsom maden (från mad, 'mat', enstavigt) tillsammans med stöt.

Accenter inom dialekter

[redigera | redigera wikitext]

Accenterna skiljer sig klart åt mellan olika dialekter, samt vid flera sätt: inom gotländska, sydsvenska samt dalmål, sålunda besitter mening tillsammans med grav accent bara ett tontopp.

Melodin inom Västsverige påminner angående den inom huvudstaden, tillsammans enstaka sjunkande ton vid den inledande betonade stavelsen samt sedan ett nedsänkt ton fram mot den sista betonade stavelsen, dock skiljer sig vid slutet från termen, var tonen existerar stigande kurera vägen ifrån den sista betonade stavelsen, istället på grund av för att utföra ett andra sänkning.

inom norskan vilket talas runt Oslo börjas denna stigning direkt efter den inledande betonade stavelsen. inom bergslagsmålen existerar melodin omvänd mot västsvenskan: stigande vid inledande stavelsen, samt sjunkande vid andra. inom sydsvenska dialekter indikeras dock vanligen den andra betonade stavelsen istället till den sista: efter enstaka stigning vid den inledande sjunker melodin fram mot för att den andra börjas, samt sedan hålls tonen konstant.^[6]

I nordiska dialekter förekommer förutom grav samt akut accent även enstaka alternativt flera cirkumflexa accenter, likt även kallas 'bruten' alternativt 'tvåtoppig' accent.

Det är tonen i ordet som ändras beroende på vilken accent ett ord har

Exempel vid minimala par inom svenskan

[redigera | redigera wikitext]

Ord	Betydelse
	Akut accent (accent I)	Grav accent (accent II)
regel	lag, förutsättning	låsanordning
tomten	bestämd form eller gestalt från tomt	bestämd struktur från tomte
buren	bestämd form eller gestalt från bur	perfekt particip enskild utrum från bära
anden	bestämd struktur från and	bestämd form eller gestalt från ande
radar	typ från spaningsutrustning	presens indikativ aktivum från rada
normen/norrmän	bestämd form eller gestalt från norm	obestämd form eller gestalt plural från norrman
ljuden/juden	bestämd form eller gestalt plural från ljud	bestämd struktur från jude
dragen	bestämd form eller gestalt plural från substantivet drag	perfekt particip enskild utrum från dra
slutet	bestämd form eller gestalt från slut	perfekt particip enskild neutrum från sluta
bona	bestämd struktur plural från substantivet bo	verb vilket betecknar ett städningshandling

De minimala paren inom svenskan existerar ofta bestämda former från substantiv likt sammanträffar tillsammans varandra alternativt tillsammans med någon från en verbs perfekt particip-former.

då detta svenska verbsystemets personböjning försvann, försvann även en ganska stort antal minimala par. detta fanns ändelsen på grund av andra individ plural, -en, såsom ägde skapat minimala par tillsammans bestämda former från substantiv.

Dessutom förmå identisk kontrast uppstå mellan exempelvis verb plus pronomen samt substantiv, vilket tillsammans tillsammans med dem talspråkliga uttalsreduktionerna existerar enstaka förutsättning på grund av ordlekarna nedan.

• Här besitter detta gått enstaka hare. (grav) – Har'e?
  Varje accent markerar den betonade vokalen i ord på flera språk

  (akut)

• Karl är kapabel plocka upp eller ta kannan. (grav) – Kan'an? (akut)
• Där går Göran. (grav) – Gör'an? (akut)

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Ordet accent kommer ifrån latinetsaccentus, tillsammans med betydelsen 'ton', 'tonläge' alternativt 'betoning'. detta existerar bildat från ad ('till') samt cantus ('sång').

Markera akut accent (accent I) med ´ och grav accent (accent II) med `

Cantus kommer ursprungligen ifrån verbet cano ('tona', 'sjunga').^[1]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]

• Engstrand, Olle (2012). Hur låter svenskan, ejengklien?.

  Stockholm: Norstedt. Libris12767042. ISBN 978-91-1-304092-9 

• Tomas Riad (19 oktober 2012). ”Börk, börk, börk. Ehula hule dem chokolad muus”. Språken (1).