Hur långt var det längsta kriget

Hundraårskriget existerar ett samlande benämning vid ett rad väpnade konflikter mellan England samt land i västeuropa beneath den sena medeltiden ifrån 1337 mot 1453. Krigen kom för att bli kritisk på grund av hur den politiska situationen vid kontinenten danades eftersom land i västeuropa etablerades vilket centraliserad nationalstat samt engelsmännen slutligen fick ge upp sina krav vid land i västeuropa.

Kriget blev även kritisk inom krigskonsten; engelsmännen gjorde slut vid den beridne riddarens tidsperiod samt infanteriet dominerade därefter Europas slagfält.

Kriget tog inte någonsin slut vid pappret. Länderna kom endast överens angående vapenvila.

Konfliktämnen plats dels intressemotsättningar inom Guyenne, såsom den engelske kungen sedan 1259 ägde inom förläning, dock var franska kronan försökte kringskära vasallens rättigheter, dels intressemotsättningar inom Flandern, Englands avsättningsområde på grund av sin ull, landets viktigaste exportvara.

inom Flandern, en tidigt ifrån franska kungen nästan oavhängigt län, ingrep franske kungen vid adelns blad inom kampen mot borgarskapet, vilket kom för att söka engelskt stöd. Hotat inom sina handelsintressen – inom Flandern gällde detta ullexporten, inom Guyenne vinimporten, samt motarbetat från land i västeuropa inom konflikten tillsammans Skottland, ingrep England 1337 inom dem flandriska striderna, tillsammans hänvisning mot Edvard III:s arvsanspråk vid den franska tronen.^[1]

Filip IV från land i västeuropa (även känd likt ”Filip den sköne”) ägde avlidit 1314 samt efterträtts från sina söner Ludvig, Filip samt Karl inom tur samt ordning.

då samtliga tre ägde avlidit utan för att efterlämna någon manlig tronarvinge, fick 1328 Filip IV:s brorson bli monark såsom Filip oss. dock detta kunde ej Filip IV:s dotter Isabella, för tillfället engelsk drottning, hitta sig inom.

Slaget vid Verdun skulle pågå fram till december med lite territoriella vinster på båda sidor

Hennes son Edvard III från England fordrade den franska tronen. land i västeuropa ägde fyra mot fem gånger sålunda flera invånare liksom England, dock fanns ej motsvarande starkare. land i västeuropa fanns uppdelat inom en flertal förläningar, vilket gjorde för att Filip oss ej kunde lita helt vid sina vasaller. Därför vågade Edvard III sätta armé kraft på baksidan sina krav.^[2]

Krigsförlopp

[redigera | redigera wikitext]

De franska bakslagens tid

[redigera | redigera wikitext]

Den franska flottan patrullerade aktivt engelska kanalen samt oron steg inom England till för att fransmännen skulle försöka sig vid ett invasion, samt man tog därför initiativet.

kalenderår 1340 besegrades den franska flottan grundligt inom sjöslaget nära Sluys, varpå den engelska armén beneath ledning från Edward III steg iland vid kontinenten. detta franska nederlaget nära Sluys plats från enorm omfattning; från dem 213 franska skeppen, blev tagna okänt samt 16 000–18 000 fransmän dödades.^[3] Frankrikes monark Filip oss träffade den engelska armén nära Crécy den 26 augusti 1346, samt besegrades var.

Nederlaget berodde vid engelsmännens användning från långbågsskyttar; då dem franska tunga riddarna gick mot anfall, överöstes dem tillsammans svärmar från dödliga pilar likt slog dem mot marken samt bröt formeringarna.

Första världskriget, före hösten 1939 kallat världskriget eller det stora kriget, [6] [7] var en världsomspännande militär konflikt centrerad i Europa som började den 28 juli 1914 och varade till den 11 november 1918

Slaget nära Crécy blev start mot slutet på grund av riddartiden.

År 1341 utbröt detta bretonska tronföljdskriget, vilket blev en sekundärt skådespel mot den fransk-engelska konflikten. kalenderår 1347 intog Edward III Calais efter ett belägring, samt staden skulle sedan bli enstaka nödvändig engelsk stödjepunkt vid kontinenten. ifrån ca 1348 drog även digerdöden fram ovan Europa, var både land i västeuropa samt England drabbades hårt.

År 1916 var de två sidorna i stort sett döda, befästa i mil efter mil av skyttegravar

Engelsmännen ägde även sedan gammalt stora besittningar inom Gascogne, kring Bordeaux. Dessa plats underställda prinsen från Wales, Edward, även kallad den svarte prinsen. kalenderår 1356 företog denne därifrån en plundringståg in vid fransk mark, var den nye franske kungen Johan den gode marscherade mot honom tillsammans 11 000 man.^[4] nära Poitiers möttes dem numeriskt värde arméerna samt utkämpade enstaka bitter batalj den 19 september 1356.

Återigen besegrades den franska riddarhären. monark Johan greps från engelsmännen samt hölls därefter tillsammans mindre avbrott fången inom England intill sin död 1364.

Det föll vid den unge kronprinsen, Karl, för att axla detta franska rikets bördor. Skickligt hanterade han dem enorma interna kriser landet stod inför; Bondeuppror drog fram inom norra land i västeuropa (La Jacquerie), Parisborgarna gjorde uppror beneath Étienne Marcel^[5] samt Karl II från Navarra konspirerade tillsammans tillsammans engelsmännen till för att ta kungakronan ifrån honom, dock tillsammans goda rådgivare samt begåvade militärer nära sin blad, lyckades kronprinsen hantera stormen.

Karl V återupprättar Frankrike

[redigera | redigera wikitext]

År 1360 slöts enstaka mellanfred inom Brétigny tillsammans engelsmännen. monark Edvard frånträdde såväl sina krav vid den franska tronen såsom vid huset Plantagenets forna besittningar, region i frankrike, Anjou, Touraine samt länsöverhögheten ovan Flandern.

inom gengäld erhöll denne tillsammans med full besittningsrätt dem stora sydfranska förläningarna Guienne, Gascogne samt Poitou samt likaså Calais samt Guînes. Slutligen bestämdes enstaka många upphöjd lösesumma till den fångne monark Johan, såsom frigavs mot ställandet från fångar. dock då land i västeuropa ej kunde erlägga löspenningen återvände denne mot England, var han dock ej längre behandlades vilket fånge.^[6]

Johan den gode dog tid 1364 inom hedersam fångenskap inom England samt kronprins Karl kröntes mot monark Karl V.

Denne skulle vandra mot historien liksom "den vise" samt hans mandatperiod inom land i västeuropa fanns ett andningspaus inom kriget samt enstaka skinande storhetstid inom landets bakgrund, även angående den endast plats ett parentes. Kungen dock inledde successivt striderna igen ifrån kalenderår 1369.

Hundraårskriget är en samlande benämning på en rad väpnade konflikter mellan England och Frankrike under den sena medeltiden från 1337 till 1453

Kungen satte Bertrand ni Guesclin inom spetsen till Frankrikes arméer, samt tillsammans den begåvade härföraren återtog land i västeuropa sin förlorade militära stolthet, till ni Guesclin ägde lärt sig från dem tidigare misstagen ifrån Crécy samt Poitiers samt undvek för att konfrontera engelsmännen inom stora fältslag ute vid dem öppna fälten, samt använde sig från ren gerillakrigföring istället.

dem engelska områdena inom land i västeuropa föll mot den franska kronan en efter en samt nära Karl V:s regeringstids slut återstod endast en fåtal stödjepunkter beneath den engelska flaggan.^[7]

Kriget något som har transporterats eller flyttats även in inom Spanien var land i västeuropa tog område till Kastilien samt England på grund av Portugal inom en blodigt konflikt liksom utspelades vid Iberiska halvön.

på grund av Frankrikes sektion fanns kriget från sekundär betydelse; franske kungen fanns maximalt intresserad för att hitta data åt arbetslösa soldater vilket annars drog omkring samt plundrade den franska ruralt område samt denne såg enstaka fördel inom för att marschera dem mot Spanien till för att bedriva konflikt. Bertrand ni Guesclin ledde operationen dock blev förlorare inom slaget nära Nájera från den svarte prinsen.^[8]

Den svarte prinsen dog dock kalenderår 1376 samt efter detta avstannade kriget mellan land i västeuropa samt England eftersom även skottarna hotade den norra engelska gränsen.

kalenderår 1389 slöts enstaka regelrätt vapenvila. nära Karl V:s död kalenderår 1380 fanns land i västeuropa en väloljat statsmaskineri, enstaka från Europas inflytelserik makter, samt han efterlämnade en land i västeuropa inom toppform.^[9]

England vid frammarsch igen

[redigera | redigera wikitext]

Den nye engelske kungen Henrik V fanns mot enstaka start bunden från enstaka rad interna strider inom sitt eget kungadöme samt kunde ej ta sig an fransmännen innan 1414.

beneath tiden gick land i västeuropa in inom ett mörk period beneath monark Karl oss vilket led svårt från psykiska åkommor samt rikets ledning försvagades avsevärt. Henrik V återkrävde dem engelska besittningar liksom gått förlorade inom land i västeuropa samt 1414 landsteg denne tillsammans ett armé vid kontinenten.

Han gick ej mot Paris, utan valde för att utföra en plundringståg inom norra land i västeuropa. dem franska riddarna mobiliserade traditionellt enstaka enorm ryttararmé samt träffade engelsmännen nära Azincourt den 25 oktober 1415.

Den 18 december 1916 avslutades historiens längsta och kanske kostsammaste slag, slaget vid Verdun

Fransmännen gick rakt in inom den engelska fällan samt den franska riddararmén utplånades totalt från dem engelska långbågsskyttarna. Azincourt plats detta tredjeplats stora franska nederlaget beneath hundraårskriget.

Frankrike räddades endast från för att den sinnessvage monark Karl oss slöt en avtal tillsammans Henrik V 1420 var han lovade sin dotter likt fru åt den engelske kungen.

Karls personlig son Karl VII förklarades å sin blad illegitim, samt engelsmännen hoppades för att barnet inom giftermålet mellan Henrik V samt Karl VI:s dotter skulle ge enstaka son liksom utan tvekan skulle behärska utropas mot Frankrikes samt Englands gemensamme monark.

Efter Azincourt tog engelsmännen slutligen Paris samt stora delar från norra land i västeuropa föll beneath engelsk kraft.

Endast inom dem centrala delarna från land i västeuropa, fortsatte striderna intensivt samt engelsmännen satte Orléans beneath belägring 1429.

Den 21 februari inledde tyska trupper en offensiv som skulle bli den längsta och blodigaste av kriget

detta plats inom detta desperata läge likt Frankrikes oväntade räddare gjorde sitt access vid scenen - enstaka ung bondflicka ifrån Domrémy.

Jeanne d'Arc samt den franska segern

[redigera | redigera wikitext]

Jeanne d'Arc sade sig artikel ledd från röster ifrån Gud samt helgonen, samt ansåg sig artikel sänd från dem högre makterna för att rädda land i västeuropa ifrån den prekära situation vilket uppstått.

Allteftersom ryktet ifall hon spred sig, lyckades denna erhålla audiens hos kronprins Karl VII likt övertygades angående hennes gudomliga arbetsuppgift samt utrustade hon tillsammans med enstaka mindre ryttarstyrka. tillsammans dessa trupper gick denna mot Orléans samt lyckades tvinga försvunnen engelsmännen.

Segern nära Orléans plats således moraliskt inspirerande för att kurera centrala land i västeuropa reste sig, samt någon period därefter vann fransmännen seger nära Patay samt Jeanne ledde kronprinsen mot Reims var han slutligen kröntes mot monark.

Jeanne d'Arc fortsatte tillsammans för att försöka återta Paris, dock detta misslyckades nedanför stadens murar samt denna fick titta sig besegrad; någon tidsperiod därefter, 1430, blev denna tillfångatagen från burgunderna liksom sålde hon mot engelsk fångenskap. Den 30 femte månaden i året 1431 brände engelsmännen hon vid bål inom Rouen.^[10]

1435 gick Burgund ovan mot franska sidan samt allierade sig tillsammans Karl VII samt gav helt enkelt tillbaka Paris mot den franska kronan.

Därefter använde sig fransmännen återigen från gerillakrigföring till för att störa engelsmännen samt detta gav utfall. 1449 återtog fransmännen Rouen, 1450 besegrade dem enstaka större engelsk armé nära Formigny samt 1453 utkämpades hundraårskrigets sista stöt nära Castillon var man använde sig från kanoner. Engelsmännens enda kvarvarande ägande vid kontinenten plats därmed Calais.

Kanalöarna tillhör även engelska kronan alltsedan hundraårskrigets tidsperiod.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Froissart angående någon som har blivit besegrad eller nedslagen nära Crécy samt Poitiers
• Guizot, Francois Pierre Guillaume, A History Of France From The Earliest Times, Vol 2 E-versionen nära Project Gutenberg
• Guizot, Francois Pierre Guillaume, A History Of France From The Earliest Times, Vol 3 E-versionen nära Project Gutenberg
• Skovmand, Sven: Bonniers världshistoria, Albert Bonniers förlag, 2009.

  ISBN 978-91-0-012157-0. Libris 11123417.

• Stolpe, Sven, Jeanne d'Arc, Bonniers, 1949
• Polest, William, Rosell d'Arc, Dakona, 1976
• Sumption, Jonathan, The Hundred Years' War, sektion 1 Trial bygd Battle, London, 1990
• Sumption, Jonathan, The Hundred Years' War, sektion 2Trial bygd Fire, London, 1999

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]